Någon dag senare pratade jag med en barndomsvän och berättade om X. Men, sa hon, honom känner jag!!! (han har ett inte jättevanligt namn). De hade i mitten av 70-talet bott i samma stad i Dalarna och familjerna hade umgåtts en del. Han hade alltså bott där med fru och son …
När jag berättade för X att min väninna kände honom blev han alldeles till sig. Han skickade sms och undrade om vi fortfarande var vänner … sa att han hade burit sig åt som en skitstövel i det äktenskapet och därför skämdes, ville inte komma ihåg det. Sa han. Och det gick jag på förstås (han insåg väl att det inte är någon merit att vara på jakt efter sin femte fru). De hade skiljt sig när sonen var fem år. Under åren har jag sedan hört 3-4 olika versioner om hur det gick till när han träffade sin första fru och fick sitt första barn. Den ena versionen berättade han för sonen själv och jag undrade i mitt stilla sinne vilken version han har hört från sin mamma ...
Ett par dagar efter att vi träffades (fredagen tror jag) mejlade han mig och berättade att han hade varit ute på stan på dagen och stött på ett par gamla vänner som bjudit hem honom på middag på kvällen. Under en middag på vår förlovningsresa berättade han om att han haft mejlkontakt med några olika kvinnor från dejtingsajten i den vevan vi träffades, och att han även varit på bio med en kvinna i sin hemstad. Så berättade han att han varit ute och ätit middag med henne just denna fredag, och att han då berättat för henne att han träffat mig.
Va? sa jag, du sa ju att du varit hembjuden till ett par goda vänner? Inte för att det spelade någon roll, vi hade ju bara träffats på en enda dejt, och vad skulle jag säga om han åt middag med någon? Alltså en helt onödig lögn från hans sida, han hade inte ens behövt tala om vad han gjort den kvällen. När jag avslöjade hans lögn menade han att en liten vit lögn var väl inget, och förresten, han hade faktiskt varit hembjuden till goda vänner fast en annan gång för länge sen. Och, det lät som om jag tyckte att det där var ett karaktärsdrag hos honom att ljuga, anklagade han mig (en form av projektion). Nej då, visst inte sa jag … för man vill ju inte vara otrevlig. Helt enligt skolboken om mytomaner och den här typen av personer.
En annan snyfthistoria var hur han och hans bror fått gå runt och knacka dörr hos sina bättre bemedlade skolkompisar och sälja hantverksalster som hans mamma tillverkat, för att få ihop till brödfödan. Det tyckte jag ju såklart var förfärligt att behöva utsätta sig för den skammen. Jag har senare pratat med brodern som säger att det aldrig har hänt. X sa också att hans pappa inte brydde sig så mycket om barnen hemma men var en aktiv scoutledare. Därför blev han scout för att få träffa sin pappa. Brodern har inga som helst minnen av att pappan var scoutledare, han tyckte över huvudtaget inte om barn och skulle säkerligen aldrig ha lagt tid och energi på det. Hur mycket han ljugit om under våra år tillsammans har jag ingen aning om.
En annan snyfthistoria var hur han och hans bror fått gå runt och knacka dörr hos sina bättre bemedlade skolkompisar och sälja hantverksalster som hans mamma tillverkat, för att få ihop till brödfödan. Det tyckte jag ju såklart var förfärligt att behöva utsätta sig för den skammen. Jag har senare pratat med brodern som säger att det aldrig har hänt. X sa också att hans pappa inte brydde sig så mycket om barnen hemma men var en aktiv scoutledare. Därför blev han scout för att få träffa sin pappa. Brodern har inga som helst minnen av att pappan var scoutledare, han tyckte över huvudtaget inte om barn och skulle säkerligen aldrig ha lagt tid och energi på det. Hur mycket han ljugit om under våra år tillsammans har jag ingen aning om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar