I dagarna är det exakt ett år sedan den förfärliga resan till Köpenhamn. Det var under de dagarna jag slutligen insåg, eller nästan ... eller insåg ... fortfarande oerhört ambivalent, att så här kan det inte fortsätta. Mitt förnuft förstod med hjälp av terapeuten på familjerådgivningen, X:s förra fru och en massa läsning i böcker och på internet. Känslomässigt fanns fortfarande hoppet. Jag hittade ett citat av Deepak Chopra som sedan följt mig: "The ultimate key to freedom is recognizing that everything is a choice". Jag hade valet att gå under fullständigt både psykiskt och fysiskt, eller göra mig fri även om också det gjorde ont.
För att skydda mig för X manipulativa sätt satte jag upp en mur och blev riktigt fyrkantig. Det kändes inte bra för det är inte "jag" men det fanns inga andra val. Om jag mjuknade det allra lilla minsta slog han till direkt. Om jag gav honom en lillfingernagel tog han båda händerna. Jag testade ett par gånger och jag märkte på sekunden hur han tog chansen och bytte taktik!
Så kunde han då också (som han sa i alla fall) prata med andra om hur förfärlig jag var. Att vi inte kunde skiljas åt "som folk" och fortfarande vara vänner. Han hade till exempel en idé om att han skulle komma till mig och äta middag och ha lite rajtantajtan ibland. Jag pratade lite om att kanske återgå till att vara särbo.
Vid ett tillfälle visade han mig en hemsida, ett pensionat på västkusten. - Vad är det med det sa jag? Ja, vi kan väl åka dit sa han. Goda vänner hade varit där och det var så fint. - Jamen, tycker du det är läge för det nu? sa jag. Jo, det tyckte han, jag hade ju sagt dagen innan att jag ville försöka igen ... Jag blev rejält konfunderad, hade jag verkligen sagt det? Många gånger visste jag varken ut eller in, vad jag själv eller han hade sagt. Det är ett exempel på crazymaking. Eftersom jag nu spelade in i stort sett alla samtal kunde jag gå tillbaka och lyssna. Jag hade INTE sagt så, det sista jag avslutade det samtalet med var att jag INTE ville försöka igen! Så där höll det på under sommaren, men jag hade oerhört mycket nytta av att jag spelade in våra samtal, även telefonsamtal. (Enligt lag är det tillåtet att spela in samtal man själv deltar i om någon undrar).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar